Walter
Heippa
Jag heter Walter och är en glad pojke som lever på västkusten i Österbotten.
Jag föddes 19.11.2004 i Uleåborg hos Irmeli Saarela, kennel Konkkaronkan. Första tiden var det fullt upp med en massa kamrater och bus, sen plötsligt efter man delat ut en massa paket åt varandra så delade man plötsligt ut mig. Det var några underliga typer som kom och tittade på mig under julen och sedan kom de plötsligt igen. Jag oroade mig lite för jag förstod inte alls vad de pratade, nu efteråt vet jag att det är svenska.
Nuförtiden förstår jag svenska ganska bra fast ibland blir ännu husse arg och ryter åt mig. Då är det bäst att slänga sig på rygg och vifta försiktig med svansen. Tillbacka till när jag flyttade till Österbotten. Det var ett underligt besök för jag fick följa med dem och efter det har jag inte sett Oulu. Det var vinter och ganska kallt i början fast Vikströms var snälla och jag älskar snö. Jag fick egen säng med en massa ben - jag provsmakade också lite på trämöbler fast det tyckte inte Vikströms om. Efter det fick jag ännu mera ben så nu finns de lite överallt i huset och på gården, med andra ord precis som jag vill ha det, fast det visste de ju förståss inte.
Jag brukar köra huvudet ner i en driva och springa som en vettvilling - jag vet inte vad vettvilling är men husse och matte brukar skratta åt mig. De säger att det ser ut som om jag simmar. Simma är förresten något av det bästa jag vet. I sommar har jag flitigt simmat och dykt alltid när det funnits möjlighet. Husse är inte så glad när jag simmar i små diken, men själv tycker jag att min päls får en så vacker glans av lite lerigt skogsvatten…
Min lillmatte och lillhusse är mina bästa lekkamrater. Lillmatte är lite mera bestämd men så går hon ut med mig mera också. Lillhusse är lite mera bus jag älskar att dra honom i byxbena så att han skriker. Det går bra en kort stund till matte eller husse börjar skrika - då är det bäst att släppa taget och springa och hämta ett ben…
Jag skickar lite bilder där man kan se hur stor jag blivit. Husse har dock klippt mig lite här och där, fast det var ganska skönt på sommaren att ha “kesätukka”. Nu efter hösten har pälsen växt ut igen. Jag har inte haft en riktig “Portugisfrisyr” ännu men kanske nästa vår. Jag tycker att pälsen är så varm och skön runt baken när det är kallt och kyligt.
“Hälsningan från Walter”